Forgive me - Del 4

Bilden (fast tänk er att han är yngre..)
Nellys(asoo hon d handlar om) klänning till vänster, emelies till höger.
Nelly.

.. Okänt nummer. Jag kände hur ilskan kom krypande och jag kunde inte hålla mig längre "helvete" skrek jag högt och kastade telefonen så hårt jag kunde i väggen. Jag kunde höra steg komma närmare mitt rum och snart såg jag hur Mamma stog i döröppningen.
- Vad håller du på med unge? Sa hon chockat.
- Ehhm .. Jag tappade telefonen sa jag lite osäkert.
Jag såg att hennes blick sakta flyttades till andra sidan av mitt rum där den låg.
- Jo precis tappade.. Sa hon irriterat men gick ut ur rummet och stängde dörren.
Jag vände mig så jag låg vänd med ansiktet mot väggen. Inte långt därpå somnade jag .
* RIIIIIIIIIIIIIINGGGGGGG *

Jag vaknade nästa morgon av alarmet. Idag var det skolavslutning. Jag kollade på klockan, 06.55, det betyder att Emelie skulle komma om fem minuter. Jag ställde mig upp och gick fram till mitt skrivbord där min klänning låg. Jag stod och kollade på den en stund innan jag hörde dörrklockan. Jag sprang fort ner för trappan och öppnade dörren.
- NELLY ! utbrast Emelie direkt.
- Haha hej Emelie, kom in, sa jag och vi båda gick in.
- har du ätit frukost? frågade jag och började gå mot köket.
- Nej , kan jag käka här? hörde jag Emelie roppa från hallen.
- Så klart du kan, Gumman.
Jag hoppade till när jag hörde det, sen kollade jag bak, det var mamma som stod där. Jag skrattade till lite, likaså Emelie.  Jag och Emelie hade känt varandra sen vi va små, Våra mammor var bästa vänner så vi iprincip bodde hos varandra.
- Vad ska vi äta `? sa jag när hon äntligen kommit in till köket.
- Hmm.. fil o flingor kanske? Sa hon med ett léende på läpparna.
Jag skrockade till, varför ens  fråga?
* 1 timme senare, när dom hade fixat klart sig osv.*
- Skyyynda vi kommer bli sena ! Skrek Emelie i mitt öra medans jag satte på mig skorna.
-  Nej det kommer vi inte och sluta skrika innan jag blir döv !
Hon började skratta och det tog inte lång tid innan jag hakade på.
* Framme i skolan*
- Heeeej utbrast emelie när hon såg felle.
- Hej sa hon lite torrt.
Var hon sur? Man kände direkt hur det blev spänt mellan oss alla. Så jag började kolla runt bland alla andra och såg ett speciellt ansikte jag inte hade förväntat mig. Linus. Jag kände hur mitt leende spred sig och jag började springa mot honom.
- Liinuss ! skrek jag samtidigt som jag kramade om honom.
*Felicias perspektiv*
Jag såg hur nelly började springa iväg. Och hur hon hoppade upp i någons famn. Jag kände hur det stack till i hela mig, men sen såg jag att det inte var den jag trodde, det var linus. Vad håller hon på med? Hon har ju Fabian! som förövrigt snart ska bli min. hon förkänar inte honom. Och jag vet att han egentligen vill ha mig, lixom, vem såg inte hur han kollade in mig igår på stranden. Han ska bli min! Sen kom jag på, bilden på när Nelly kysser linus. Jag kände hur ett smile spred sig över mina läppar.
*Nellys perspektiv, på kvällen påväg hem från Emelie*
Jag stängde dörren och började gå hem. Det tog cirka 20 minuter att gå så jag försökte att gå rätt fort.
När jag gick igenom dom gamla fabrikerna hörde jag något prassla i en av buskarna. Jag kollade bakom mig men den var försent. Jag kände ett hårt slag i bakhuvet och föll handlöst mot marken. Jag svimmade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0