.

Den dödande handen.

Alarmet ringde, Felicia gick upp och stängde av det, men blev tvungen att ta flera stora steg över alla kläder och smycken som låg på golvet. Hennes mamma hade sagt till henne i över en vecka att hon skulle ta bort som men hon inte orkade inte göra det, hon gjorde som hon alltid gör, skiter i att städa tills hennes mamma tröttnar och städar åt henne. Hon gick ner till köket och kollade i kylskåpet om mamma hade köpt yoghurt som hon lovade igår, men det hade hon inte, så hon vart tvungen att ta en äcklig fullkorns macka idag igen. Hon satte sig vid matbordet och tog gårdagens tidning som mamma hade glömt att ta undan. På första sida stod det något om Mona Sahlin så hon la undan det och åt istället. När hon hade ätit klart gick hon vidare till badrummet och tog en kall dusch för att inte somna om. Hon satte på kallvattnet och klädde av sig kläderna. Hon stod länge i duschen och tänkte på olika saker, på Henke, på Siri, som var hennes bästavän. Men som nu mera hatar henne, för att hon hade hållit på med Henke. Hon kollade på klockan och såg att det redan var kvart över 7.

• HELVETE ! Utbrast hon när hon insåg att hon hade duschat i över en timma.

• Flisi för i helvete du har duschat o en timme nu! Har du rullat dig i skit eller`?

Det var Felix, Felicias storebror. Han hade sen hon varit lite kallat henne för flisi. När han var liten kunde han inte säga Felicia, men nu gör han det bara för att retas, lixom vilken 15 åring vill bli kallad Flisi ?

Hon stängde av vattnet och virade handduken runt sig, släckte lampan och gick ut från badrummet. Hon gick upp mot sitt rum men snubblade i trappan och skrapade upp knät.

• Fan också ! Hon blev sur men fortsatte upp mot sitt rum

Hon satte på ett plåster på såret och klädde på sig. På vägen ut gick hon igenom köket gick hon fram till skåpet över spisen och tog några hundra lappar som hennes mamma hade gömt dör i tron om att Felicia inte skulle se. Hon kom på att hon skulle möte Henke om fem minuter så hon vart tvungen att skynda sig,. Men vad hon inte visste än var att hon inte skulle komma så långt idag.

Hon gick ut och smällde igen dörren och små sprang för att hon kände sig iakttagen. Efter några minuter kom hon på att hon glömt att låsa dörren så hon sprang så fort hon kunde tillbaka. Men när hon kom fram såg hon att dörren stod vidöppen. Hon gick med långsamma steg fram till dörren. När hon kom fram kände hon en konstig lukt och gick långsamt in. När hon hade kommit innanför dörren hörde hon något från övervåningen men han inte tänka mer på det innan dörren small igen bakom henne och någon satte en näsduk över näsan och munnen tills hon tuppade av.

När hon vaknade kände hon att hon låg i ett trångt utrymme. Hon kände på alla kanter och insåg snart att hon låg i en kista. Hon fick panik och började skrika och gråta. Hon sparkade och försökte att ta sönder kistan men efter cirka en kvart gav hon upp.

När hon legat där i en timme, Kanske två? Hon hade ingen koll på tiden längre. Så hörde hon fotsteg utanför. Hon skrek på hjälp och sparkade så mycket hon kunde, men ingen kom och hjälpte henne. hon fortsatte sparka ifall att personen fortfarande var kvar, och efter ett tag gick kistlocket sönder och foten gick igenom. Överlycklig som hon blev fortsatte hon att sparka runt hålet tills det blev tillräckligt stort för att hon skulle kunna komma igenom. När hon kommit ut ur kistan så försvann hennes glädje direkt. Hon var i ett gravhus.

Hon började gråta och satte sig i ett hörn. Vad skulle hon göra nu?
Hon kände i fickorna och upptäckte att hon hade sin telefon där, så fort hon kunde plockade hon upp den och slog numret till sin mamma, men inga signaler gick fram.

• Helvete, ingen mottagning.. sa hon tyst för sig själv .

   

Hon skickade ett sms till sin mamma med texten :

”Mamma, jag vet inte vart jag är . Jag är inlåst i något rum med en kista.
Jag vet inte hur jag kom hit men om jag inte kommer ut vill jag att du ska veta att jag älskar dej, jätte mycket. Det går inte att ringa eller något för det finns ingen mottagning.. ”

Hon la ner telefonen bredvid sig och började gråta, skulle hon komma ut igen?
Hon la sig ner och tänkte. Men han inte tänka så mycket innan hon somnade.

När hon vaknade visste hon inte var klockan var, så hon tog upp telefonen.
Men när hon kollade på skärmen var det inte klockan som mötte hennes ögon.

” Meddelandet har levererats : Mamma <3 ”

Hon blev så glad att tårarna började rinna, hon ställde sig upp och började känna på alla väggar och tillslut hittade hon ett dörrhandtag. Och samma sekund som hon drog ner handtaget så hörde hon ett pip. Lamporna tändes och hon såg att det var en stor låda som det kom gul rök ur som hängde på handtaget. Hon backade tills hon kände väggen mot ryggen. Hon satte sig långsamt ner och satte händerna framför ansiktet och började gråta hysteriskt.

”nu kommer jag aldrig komma ut ”

tänkte hon mellan tårarna. Hon kände att luften började bli konstig så hon la sig ner så lågt hon kunde och försökte få tag i mobilen, men samma sekund hon fick tag i mobilen så tuppade hon av.

när hon vaknade var all rök borta. hon kollade sig omkring och tyckte att det var någotning som var annorlunda.
hon kollade runt sig efter sin mobil. den låg inte någonstans. hon kännde efter i fickorna men den var inte där heller. hon ställde sig upp och kollade runt i rummet. men den fanns inte någonstans. lådan hängde inte heller kvar på dörrhandtaget. nu vet hon vad det var som var annorlunda. det var någon som hade varit där. hon sprang fort fram till dörren men den var fortfarande låst.

- fan då ! skrek hon så högt hon kunde.

hon kollade sig runt och upptäckte en liten springa längstupp i det högra hörnet.
hon sprang fram oh drog undan skynket som hängde där, bakom skyket var det ett fönster.

- JAA !!! skrek hon allt vad hon kunde, hon började slå så hårt hon kunde på förstren men det gick inte sönder.
hon kollade runt i rummet och kollade om hon kunde hitta något hårt föremål att slå sönder rutan med.
i ett av hörnen stod det ett gammalt stolsben.
hon tog upp stolsbenet och gick långsamt fram till fönstret. hon samlade krafter och slog till rutan med stolsbenet.
det hände ingenting´. hon provade igen och denna gång gick fönstret sönder. hon slängde iväg stolsbenet och satte öget mot hålet.
utanför fanns det inget annat än träd och buskar.
hon satte sig ner igen och försökte komma på om hon visste vart hon var. men hon kunde inte komma på att hon varit i en skog där hon sett ett litet hus. efter ett tag hörde hon någonting utanför, så hon kollade upp mot hålet och såg en hand. med en pistol, hon ställde sig upp långsamt och tyst, men det var försent. personen sköt ocu prickade felicia i hudvudet. hon dog.