- Förlåt, det var inte meningen att det skulle bli såhär. Jag ville aldrig att det skulle gå så långt. Men jag orkar inte mer. Jag älskar dig och det vet du. Och jag älskar Nelly med ..Sen gjorde hon det. Hon satte kniven mot handleden och tryckte kniven hårt mot skinnet och sen drog hon. Blodet kom riktigt snabbt och hon föll ihop efter några sekunder. Jag kunde inte röra mig. Det ända jga fick fram var ett långt skrik och massa tårar.
Nellys mamma
Emelie fast tänk er utan nallen
Nellys graav
En vecka senare -
- Emelie vi måste åka nu !
Det var idag begravningen skulle vara. Eller begravningarna, felicias mamma och nellys mamma bestämmde att dom skulle ha begravning tillsamans.. Jag gick snabbt in i mitt rum en sista gång. Men nu var det täckt av flyttkartonger. Jag och mamma hade kommit överrens om att det skulle vara lättare för mig och vi flyttade här ifrån. Så vi bestämmde oss för att flytta till Atlanta.. Dels för att jag inte mådde bra av att stanna kvar här. Och för att vi skulle kunna komma bort från allt. Sen också för att mamma hade fått ett bra jobberbjudande där.
- Skynda då! ropade mamma åter igen från nedervåningen.
Jag skyndade ner till mamma som redan hade satt sig i bilen. Vi satt tysta hela vägen till kyrkan. När vi kom ut satt vi kvar i bilden en stund. Efter en stunds tystnad vände sig mamma mot mig och sa
- Orkar du verkligen dehär? med en ton i rösten jag inte kunde tolka.
- Ja, jag måste. Sa jag och torkade bort en tår som föll ner.
Vi gick ur bilen och bort mot kyrkan. Mamma tog tag i min arm och drog mig mot henne och la armen runt mina axlar, vilket gjorde att det kändes tryggare. Vi gick med tunga ock osäkra steg mog kyrkporten (ommannukankalladetförde). När vi kom in satt det inte så många där, vilket beroddepå att vi var en halvtimme sena.
(Lyssna samtidigt..)
Vi gick fram mot kistorna och direkt när jag kom dit så brast jag ut i gråt och föll ner mot knä, Men mamma var snabb på att dra upp mig och hålla om mig samtidigt som jag grät. Hon drog bort mig mot bänkarna och satte sig ner och satte mig i hennes knä. Jag kunde höra hur hon också grät och jag gjorde gjorde allt för att få mina tårar att sluta, men det var omöjligt. Dom kom i floder. Jag satt där i säkert tio minuter tills jag kände att alla tårar var slut. Jag ville gråta. Men det gick inte . Jag satte mig upp lite försiktigt och kunde se att det hade börjat komma fler och fler folk. Så jag rätade till mig och ställde mig upp och gick & satte mig där jag skulle sitta. Bredvid mig satt Michelle, hon hade varit med oss när vi gick på dagis fram tills för ett år sen. Då hon hade flyttat.
- Hej .. Sa hon och kramade om mig
- Hej, sa jag och kramade tillbaka. När jag tänkte tillbaka på när vi små, kände jag hur tårarna började rinna igen, och sen kom en speciell person upp i mitt huvud. Joakim. Som jag hade varit bästavän med ända sen jag började på dagis fram tills sexan(hon går i andra ring nu) . Då hade han också flyttat. Men precis innan han flyttade så hade jag börjat få känslor för honom. Så då beslöt jag mig för att glömma honom, helt & hållet. Och jag hade lyckats. Om man bortser från bilden jag alltid har under kudden på oss två när vi var små.
Sen väktes jag ur mitt tänkande av Michelles gråtfärdiga röst.
- Emme, dom börjar nu.
Emme, namnet dom hade gett mig.. Mer än så han jag inte tänka innan jag såg en präst gå fram och ställde sig längst fram i kyrkan.
- Vi har samlats här idag, för att minnas Nelly Melissa Johansson och Felicia Emma Nilsson.
Men mer än så hörde jag inte. Nu var det på riktigt, nu gick det inte att undgå det, att gå där ifrån när någon frågade eller pratade om det. Nu var det verkligt. När han hade pratat klart skulle alla gå fram, först var det Nellys mamma Ulrika, pappa Carl och lillasyster Lisa som gick fram. Ulrika och Carl stod båda och grät men höll det mesta innom sig, Men för lisa gick det inte Hon bröt ihop totallt Hon la sig över kistan och släppte ut allt, men carl var inte efter på att lyfta upp henne och hålla henne i sin famn. Sedan la dom blommorna på graven och Lisa lämnade även ett brev och en nalle. Sedan var det felicias tur. Men det var bara hennes mamma och pappa som gick fram. Hon hade alltid varit ensambarnet. Men det var inte lika lätt för henne som det var för Ulrika. Hon bröt ihop på knäna framför kistan och började gråta hysteriskt. Sen när dom var klara var det våran tur att gå fram, min familj och Michelles. Jag tog mamma i handen och tryckte åt. och Hon tryckte tillbaka. När vi stog framför kistan blev det för mycket, jag satte mig ner på huk så jag var i höjd med kistan.
"Jag älskar dig Nelly, snälla kom tillbaka. Jag klarar mig inte. Jag ska aldrig glömma dig. Jag lovar"
Sen stoppade jag ner handen i fickan och plockade upp det. Halsbandet jag fått av henne för 5 år sen.
"-Hihi du måste va det på dig
-Nej det är ju ditt, sa jag och blev chockad.
- Men du får det av mig, som ett bästishalsband.
- Tack! utbrast jag med ett stort leende på läpparna.
- Men, sa hon och drog tillbaka halsbandet, det är bara om du lovar att aldrig glömma mig.
- Hihi jag skulle aldrig glömma bort min bästis"
Jag satte det runt halsen och höll sedan smycket i handen samtidigt som jag viskade för mig själv
Allt stannade upp. Va? Va hon död? Nej det måste ha blivit något fel. Det kan inte vara sant. Jag vände mig om och gick ner mot utgången.
"Kan du hämta upp min på sjukhuset, nu. Fort"
*Skicka t mamma*
Fem minuter senare var hon där. Jag gick fram till bilen och satte mig tyst i sätet. Men mamma körde inte. Jag kunde se i ögonvrån hur hon kollade på mig. Jag vred på huvudet och kollade på henne, men sa ingenting.
- Vad hände där uppe egentligen? Sa hon försiktigt men med lite skakig röst.
- Hon är död .. Borta. Sa jag
Jag kunde höra hur hon höll sig för att inte börja gråta. Vi åkte hela vägen hem i tystnad och direkt när jag kom innanför dörren sprang jag diket upp för trappan och till mitt rum. Jag slängde mig i sängen och bara låg där och kollade runt i mitt rum. Och på väggen fanns det fullt med bilder på mig och Nelly. Jag kände hur allt brast. Tårarna gick inte att stoppa. Dom kom i floder. Hur fan kunde dehär hända? Vem fan har gjort dehär? Jag Hoppade upp från sängen och gick med tunga steg mot toaletten. Mascaran satt som sträck från ögonen. Jag torkade snabbt bort den och även mascaran som fortfarande satt på ögonfransarna sen satte jag upp håret i en stor bulle mitt på huvet, Sen gick jag ner mot hallen och drog på mig en jacka och mina blåa converse.
- Jag går till felicia, ropade jag till mamma men min röst bröt sig på så många ställen att jag inte var säker på om man hörde tydligt vad jag sa.
Jag stängde dörren bakom mig och kännde direkt hur kylan slog emot mot mitt ansikte. Jag drog ner armarna på hoodin och tröck ner händerna i fickan och ökade takten. Efter redan fem minuter var jag framme hos Felicia. Jag tvekade i några minuter men sen gick jag fram till dörren och plingade på. Det var Felicias mamma som öppnade. Jag kunde se hur hennes ögon var rödsprängda och hur hon var svullen underögonen. Hon hade också gråtit. Hon sa inget. Hon gick fram till mig och omfamnade mig och sa ingenting. Men det var nog bäst så. Jag kände en tår falla ner för kinden men jag torkade snabbt bort den.
- Felle är uppe på sitt rum, du kan gå upp dit. Sa hon och kramade om mig en sista gång.
Jag gick med tunga steg upp för trappan och styrde sedag stegen mot felicias rum. När jag kom in i rummet satt hon och skrev i sin dagbok. Men direkt när hon såg mig komma in var hon riktigt snabb på att stänga igen den och lägga den under kudden, som att hon döljde någonting.
*Felicias Perspektiv*
Jag såg i Emelies blick att hon blev förvirrad av att jag gömde den. Men jag orkade inte bry mig nu. Jag ställde mig upp och hon sprang direkt imot mig och kramade om mig och brast ut i gråt.
- Hon är död. Hon klarade det inte. Fick hon fram mellan tårarna.
Allt snurrade runt och allt ljud blev avlägset. Hade jag, som aldrig hade slagit någon i hela mitt liv, nyss dödat min, sedan 10 år, bästa vän? Jag kände hur jag blev illamående och behövde svalka mig i duschen.
- Jag kommer snart. Sa jag bara kort och gick mot badrummet.
*Emelies Perspektiv*
Direkt när hon hade lämnat rummet kände jag hur jag blev tvungen. Jag gick fram mot sängen och satta mig på den med ryggen mot väggen och plockade sedan fram dagboken.
Jag kände ilska stiga, men jag kunde inte slita blicken från pappret. Hur faan kunde hon göra såhär? Hade det inte varit för Henne hade min Nelly levt. Jag hörde hur det knakade till och vände snabbt upp blicken. Där stod hon. Men hennes blick var inte fäst vid min. Den var fäst vid någon hon hade i handen. En kniv. Hon kollade långsamt upp och mötte min blick.
- Förlåt, det var inte meningen att det skulle bli såhär. Jag ville aldrig att det skulle gå så långt. Men jag orkar inte mer. Jag älskar dig och det vet du. Och jag älskar Nelly med ..
Sen gjorde hon det. Hon satte kniven mot handleden och tryckte kniven hårt mot skinnet och sen drog hon. Blodet kom riktigt snabbt och hon föll ihop efter några sekunder. Jag kunde inte röra mig. Det ända jga fick fram var ett långt skrik och massa tårar.
Hejvärldensdåligastedel.se 10 kommentarer och nästa del kommer upp. :)
Allt stannade upp, allt ljud stängdes ute. Nelly, min fina Nelly, skulle hon dö?
*Fortfarande Emelies perspektiv*
Jag kände hur det började brännas innanför ögonlocken igen och hur mina ben vek sig under mig. Jag föll ihop och brast ut i tårar. Jag kännde hur allas blickar brände mot min kropp. Men jag orkade inte bry mig. Jag ställde mig upp och började springa mot Nellys rum.
- Ni får inte gå in till henne! Kunde jag höra hur läkaren roppade efter mig, men jag brydde mig inte. När jag kom fram till henns rum tvekade jag några sekunder innan jag öppnade dörren, Men sen gick jag in. Jag öppnade dörren försiktigt. Där Låg hon, med slangar runt, maskiner som pep. Tårarna brast ut som en flod. Jag gick med tunga steg fram till sängen där hon låg och satte mig på knä bredvid henne.
- Snälla Nelly, stammade jag fram mellan tårarna, Lämna mig inte, jag klarar mig inte utan dig, snälla. Jag la huvudet mot sängkanten och virade mina fingrar runt hennes.
*Nelly's perspektiv*
- Snälla Nelly, Lämna mig inte, jag klarar mig inte utan dig, snälla. Jag kunde höra Emelies röst prata med mig. Jag hörde allt hon sa och jag ville så gärna bara sätta mig upp och krama om henne och aldrig släppa taget. Men det gick inte. Min kropp var för tung. Mina ögonlock kändes till och med som att dom vägde flera kilo. Jag kände hur hon tog tag i min hand och jag ansträngde mig riktigt mycket och verkligen försökte krama om hennes hand,men det gick inte. Jag kände hur en tår föll ner på min hand. Det var Emelie's.
- Nelly, jag vet inte om du hör mig. Men jag vill bara att du ska veta, att jag älskar dig. Otroligt mycket. Kommer du ihåg när vi var små, och båda skulle börja på baletten och vi började dansa på golvet mitt under samlingen och alla blev jätte sura på oss? Jag visste redan då att vi skulle bli bästa vänner. Och nu händer dethär. Kan inte fatta att någon har gjort såhär mot dig. Och jag lovar dig, att jag ska ta reda på vem som gjort det och du vill inte veta vad jag kommer göra med den.. Sen tystnade hon en stund.
Tänk om jag aldrig skulle komma ut ur koman.. Allt jag ville var att gråta men det gick inte. Hur mycket jag än ville gråta, och bara släppa ut tårarna, så var det omöjligt. Jag kunde höra henne flämta till, sen kände jag hur hon drog fingret mot min kind, sen märkte jag det. Jag hade gråtit, en tår hade fallit ner för min kind. Var det ens möjligt? Kunde man gråta när man var i koma?
Jag kände hur allt hopp kom tillbaka och hur Emelie skrattade till och ropade på dom andra. Jag använde alla mina sista krafter och tog ett hårt grepp om Emelie's hand och höll kvar så så länge jag orkade.
Sen kände jag något som inte kändes rätt, hur allt ljud blev avlägset, hur alla tankar försvann, hur hjärt slagen saktades ner. Sen kom det, Maskinen gav ifrån sig ett långt pip.
*Emelie's perspektiv*
Jag kände hur Nelly's grepp runt min hand släppte och hur ett långt pip hördes från maskinen. Några sekunder senare var det, kanske, sju läkare runt hennes säng. Jag backade långsamt ut ur rummet och satte mig ner lutandes mot väggen. Jag satt där i ca. 10 minuter innan jag såg alla läkare gå ut ur rummet och en gå bort mot mig.
Jag satte mig i min säg och tog upp datan och loggade in på facebook. Ingenting nytt. Jag läste runt på lite bloggar och twittrade och lyssnade på musik en stund tills jag kollade på klockan och såg att den var halv tolv. Jag hade suttit vid datan i en och en halvtimme. Men varför har inte Nellt ringt? Hon brukar alltid ringa eller smsa eller något när hon kommer hem. Något var fel, det kände jag på mig. Jag bestämmde mig för att gå hem till henne och kolla om hon var okej. Sen kom jag på, mina föräldrar var ute på en firmafest så det var bara jag och min storebror hemma. Fan också. Men det var värt ett försök
- Christoffer !
- Mm vad vill du? svarade han irriterat och jag fattade att han satt och spelade.
- Jag går hem till Nel, jag tror att något är fel, hon har inte ringt ..
Jag hörde hur ljudet från spelet stoppades och hur stegen styrdes hit. När har var tillräckligt nära för att jag skulle kunna se honom såg jag att han såg riktigt orolig ut.
- Jag följer med, Sa han tonlöst. Han hade alltid varit som en storebror för henne. Och för några månader sen hade dom varit tillsamans, men det tog slut. När vi hade kommit fram till dom gamla fabrikerna såg vi någon som låg vid en bakingång. Det var Nelly.
*Felicia's perspektiv ~Innan Nel blev slage~*
Jag satte mig på en kontainer och tog fram en cigarett ur jackfickan. Hur ska jag få Fabbe att göra slut med Nel? Jag ringde Sofie, skolans populäraste tjej, hon ville också få dom att göra slut så vi hade bestämmt att vi skulle sammarbeta. När vi hade pratat ett tag så såg jag någon komma gående. Jag stängde ner samg ttalet och kastade iväg cigaretten oh gömde mig bakom buskarna. När personen kom närmare kunde jag se vemm det var. Nelly. När hon hade gått förbi mig tog jag tillfället i akt. Jag tog upp en tjock pinne som låg bredvid mig och hoppade ut ur busken, Previs när hon skulle kolla bakåt svingade jag pinnen och träffade henne hårt i bakhuvet. Men det blev inte som jag trodde. Hon föll rakt ner i asfalten. Nej, vad fan har jag gjort? Hon skulle ju bara få ont och fatta att Fabbe är min. Jag såg hur det började bildas en liten pöl med blod runt hennes huvud. Jag fick panik och sprang därifrån. Jag bara sprang och sprang utan att veta vart jag var påväg. Men tillslut såg jag vart jag var. Kyrkogården där mamma låg begraven.Jag gick mot hennes grav och när jag väl var framme kände jag hur tårarna brände innanför ögonlocken. Jag kunde inte hålla dom inne längre. Jag la mig ner och grät. Allt hade rent ut sagt gått åt helvetet sen mamma dog. Jag hade börjat röka, dricka, skolka. Sen hade det blivit bra igen när jag träffade Nelly och Emelie. Men när Nelly blev tillsammans med Fabbe, då började det om igen. Jag kunde inte stå ut med tanken på att se dom tillsamans i skolan. Men jag kunde ju inte berätta för henne att jag gillade honom. Jag vet inte hur länge jag låg där, men jag orkade inte bry mig. Jag vill ha tillbaka min Mamma.
*Emelie's perspektiv ~När dom hittade henne*
LYSSNA SAMTIDIGT !
Jag kände hur tårarna börja rinna ner för kinderna och jag kunde inte hejda dom. Jag sprang allt vad jag hade den sista biten och när jag stog bara några centimeter ifrån henne så föll jag hårt ner på knä och började gråta hysteriskt. Jag kunde höra i bakgrunden hur Christoffer ringde efter en ambulans. Jag stängde ute allt ljud och fokuserade bara på Nelly. Jag la mig ner så att jag låg på sidan bara några mm ifrån henne.
- Nelly snälla, lämna mig inte viskade jag fram mellan tårarna. Du är allt jag har, snälla gör inte såhär mot mig! Lämna mig inte. Jag behöver dig, Jag älskar dig. viskade jag och tryckte mitt hudvud mot hennes axel.
Jag kunde höra hur sirenerna kom närmare och närmare och tillslut var dom här.
(stäng av musiken )
Jag satte mig upp för att lämna rum åt dom. Jag såg på deras ansikts uttryck att det inte såg bra ut. Dom satte bandage runt hennes huvud och la sedan upp henne på en bår och förde in henne i ambulansen.
- Vill du följa med? sa det kvinnliga abmubalsföraren mjukt och kollade på mig.
- Ja, sa jag försiktigt mellan tårarna. Jag fick sitta där fram bredvid kvinnan. Vi åkte i ca. fem minuter innan vi kom fram. Hon var snabb på att hoppa ut ur bilden, jag likaså. Dom tog in henne bakvägen och jag sprang efter.
Dom körde in henne i ett rum och jag förstod snabbt att jag inte fick följa med in. Jag lutade mig mot väggen och kände hur tårarna började bränna igen, men jag kunde inte hålla dom inne något mer. Det brast och jag satte mig ner lutad mot väggen med knäna uppe vid ansiktet. Jag hörde dörren öppnas och det kom ut en manlig läkare.
- Är det du som är Emelie? sa han trevlligt och kollade på mig.
- Ja sa jag och ställde mig upp och tlrkade bort tårarna.
- Jo det är såhär, började han, hon fick ett ordentligt slag i bakhuvudet, hon ligger i koma nu och det ser riktigt illa ut. Han pausade en stund sen fortsatta han.
- Vi tror inte hon kommer överleva.
Allt stannade upp, allt ljud stängdes ute. Nelly, min fina Nelly, skulle hon dö?
Nellys(asoo hon d handlar om) klänning till vänster, emelies till höger.
Nelly.
.. Okänt nummer. Jag kände hur ilskan kom krypande och jag kunde inte hålla mig längre "helvete" skrek jag högt och kastade telefonen så hårt jag kunde i väggen. Jag kunde höra steg komma närmare mitt rum och snart såg jag hur Mamma stog i döröppningen.
- Vad håller du på med unge? Sa hon chockat.
- Ehhm .. Jag tappade telefonen sa jag lite osäkert.
Jag såg att hennes blick sakta flyttades till andra sidan av mitt rum där den låg.
- Jo precis tappade.. Sa hon irriterat men gick ut ur rummet och stängde dörren.
Jag vände mig så jag låg vänd med ansiktet mot väggen. Inte långt därpå somnade jag .
* RIIIIIIIIIIIIIINGGGGGGG *
Jag vaknade nästa morgon av alarmet. Idag var det skolavslutning. Jag kollade på klockan, 06.55, det betyder att Emelie skulle komma om fem minuter. Jag ställde mig upp och gick fram till mitt skrivbord där min klänning låg. Jag stod och kollade på den en stund innan jag hörde dörrklockan. Jag sprang fort ner för trappan och öppnade dörren.
- NELLY ! utbrast Emelie direkt.
- Haha hej Emelie, kom in, sa jag och vi båda gick in.
- har du ätit frukost? frågade jag och började gå mot köket.
- Nej , kan jag käka här? hörde jag Emelie roppa från hallen.
- Så klart du kan, Gumman.
Jag hoppade till när jag hörde det, sen kollade jag bak, det var mamma som stod där. Jag skrattade till lite, likaså Emelie. Jag och Emelie hade känt varandra sen vi va små, Våra mammor var bästa vänner så vi iprincip bodde hos varandra.
- Vad ska vi äta `? sa jag när hon äntligen kommit in till köket.
- Hmm.. fil o flingor kanske? Sa hon med ett léende på läpparna.
Jag skrockade till, varför ens fråga?
* 1 timme senare, när dom hade fixat klart sig osv.*
- Skyyynda vi kommer bli sena ! Skrek Emelie i mitt öra medans jag satte på mig skorna.
- Nej det kommer vi inte och sluta skrika innan jag blir döv !
Hon började skratta och det tog inte lång tid innan jag hakade på.
* Framme i skolan*
- Heeeej utbrast emelie när hon såg felle.
- Hej sa hon lite torrt.
Var hon sur? Man kände direkt hur det blev spänt mellan oss alla. Så jag började kolla runt bland alla andra och såg ett speciellt ansikte jag inte hade förväntat mig. Linus. Jag kände hur mitt leende spred sig och jag började springa mot honom.
- Liinuss ! skrek jag samtidigt som jag kramade om honom.
*Felicias perspektiv*
Jag såg hur nelly började springa iväg. Och hur hon hoppade upp i någons famn. Jag kände hur det stack till i hela mig, men sen såg jag att det inte var den jag trodde, det var linus. Vad håller hon på med? Hon har ju Fabian! som förövrigt snart ska bli min. hon förkänar inte honom. Och jag vet att han egentligen vill ha mig, lixom, vem såg inte hur han kollade in mig igår på stranden. Han ska bli min! Sen kom jag på, bilden på när Nelly kysser linus. Jag kände hur ett smile spred sig över mina läppar.
*Nellys perspektiv, på kvällen påväg hem från Emelie*
Jag stängde dörren och började gå hem. Det tog cirka 20 minuter att gå så jag försökte att gå rätt fort.
När jag gick igenom dom gamla fabrikerna hörde jag något prassla i en av buskarna. Jag kollade bakom mig men den var försent. Jag kände ett hårt slag i bakhuvet och föll handlöst mot marken. Jag svimmade.
.. Emeile. Hon kollade på mig med en blick jag inte kunde tyda.
Eehhm .. Asså jag måste nog gå nu tror jag.. Sa Linus lite förvirrat.
Mhm, det tror jag med, sa Emelie.
Han sa ingenting utan gjorde ett täcken med handen att jag skulle ringa honom. Jag nickade försiktigt och kollade sedan ner i vattnet igen. Jag hörde steg komma närmare och närmare och tillslut såg jag i ögonvrån att hon satte sig ner bredvid mig.
Du gillar fortfarande honom va? Sa hon efter en lång stund av tystnad.
Ja.. Eller jag vet inte .. Jag gillar Fabbe.. Tror jag .. Men jag såg ju hur han höll på med Felle, och kollade på henne. Men jag vet inte vad jag ska tro.. Har har ju redan varit otrogen en gång tidigare..
Hon svarade inte. Men det var nog bäst så, jag orkade inte prata mer om det.
Ska vi börja dra hem, klockan är lixom .. hon pausade och tog upp telefonen ur fickan och kollade.. halv elva.
Ja okej det kan vi göra. Sa jag lågt och så ställde vi oss upp och började gå hem långsamt.
Tusen tankar åkte igenom mitt huvud, gillade jag Linus? För på något sätt så kändes det så himla rätt när vi kysstes. Och det har alltid varit så lätt att prata med honom. Det är inte samma sak med Fabian, det blir oftast pinsam tystnad som någon av oss måste avbryta och det blir bara jobbigt.. Vad är det jag tänker egentligen? Det är ju Fabbe jag älskar, inte Linus ! Eller..? mina tankar avbröts av att vi var utan för mitt hus.
Jag antar att vi ses i morgon i skolan eller? Sa hon lite försiktigt.
Ah i guess so . Svarade jag och flinade lite.
Men du, jag lovar att inte berätta för någon om Linus.
Okej tack, hejdå.
Hejdå.
Jag gick upp mot dörren och sedan in.
Hallå ? Ropade när jag kom in.
Vi är här inne! Hörde jag mamma ropa från vardagsrummet.
Jag gick upp för trappan och sen in i vardagsrummet.
Hej gumman, sa pappa när jag kom in .
Hej, hörrni, jag går och lägger mig, skola imorgon ni vet..
Okej godnatt gumman, sa dom båda innan jag gick vidare till mitt rum
.
Jag gick fram till min garderob och tog fram min stora tröja som det stod ” i <3 UlrikMunther” på.
Sen tog jag av mig mina andra kläder och satte på mig tröjan. Sen satte jag upp håret i en slarvig knut och sen gick jag och la mig.
Precis när jag hade lagt mig i sängen fick jag ett sms.
Det var en bild .. På mig och .. Linus .. När vi kysstes... Och smset var från ….
Woopwoop vem är smset ifrån ?? men hörrni ! FLER KOMMENTARER, det är mycket roligare då..
Som ni kanske märke har jag döpt "novellen" . men 10 kommentarer och nästa del kommer kanske upp ikväll.
Vi ställde oss upp och Emelie tog av sig skorna och sen gick vi upp på mitt rum.
Vad ska vi göra idag då? Sa hon efter en stund av tystnad.
Kan vi inte ringa hit typ Felle Fabian Markus och Sebbe?
Sebbe var Felles pojkvän, och Markus var Emelies.
Jo det kan vi! Utbrast Emelie med ett stort leende på läpparna.
Bra du ringer Felle och be henne ringa Sebbe och sen ringer du Markus så ringer jag Fabbe.
15 minuter senare när alla var där.
Ska vi gå ner till stranden och bada ? Sa Felle efter ett tag.
Ja det kan vi ! Sa nästan alla.
Men jag har inga badkläder, sa Emelie snabbt.
Du kan låna av mig.
Men vi då? Sa killarna.
Ni kan låna av min brorsa, sa jag och skrattade lite.
Tio minuter senare var vi nere vid stranden. Vi la upp alla handdukar på en rad och låg och solade i kanske en halvtimme innan det blev för varmt så vi bestämde oss för att hoppa i och bada istället.
När vi hade haft vatten krig i 10 minuter orkade jag inte vara med längre så jag kravlade upp på bryggan och satte mig längst ut och kollade på dom andra. Fabian hade lyft upp Felle och sprang runt med henne på axeln i vattnet. Jag kände hur avundsjukan fyllde hela mig. Gillar han henne? Gillar hon honom? Är han otrogen? Tänker hon ta honom ifrån mig? Kommer han.. Jag avbröt mig själv. Vad är det jag tänker ? Hon är min bästa vän, hon skulle väll aldrig göra så mot mig? Och han, han skulle väll inte vara otrogen? När jag tänkte det sista fick jag en konstig känsla i magen.. Visst ja, han hade redan varit det en gång för länge sen, med mig syster. Vi hade fått sluta tidigare från skolan så jag gick hem tidigare. Då hittar jag dom 2 i hennes säng..
Vad gör du här helt ensam?
Jag hoppade till när jag hörde en röst bakom mig. När jag såg vem det var spred sig ett leende på mina läppar och jag ställde mig snabbt upp och omfamnade honom.
Linus ! Utbrast jag och kände hur det pirrade till i magen när jag kramade honom.
Nej jag kan väll inte gilla honom ? Jag har ju Fabbe... Linus och jag var tillsammans för någon månad sen, men det tog slut för att jag flyttade till Stockholm och han bodde kvar i Gävle.
Vad gör du här? Sa jag när vi hade släppt taget om varandra, men fortfarande lika glad.
Min mamma fick ett jobberbjudande här i stockholm så ja .. Här är jag..
HAR DU FLYTTAT HIT?! Skrek jag, och nästan alla på hela stranden kollade på mig.
När jag såg det började jag direkt rodna och kolla ner i vattnet.
Aw du rodnar ! Du är så söt när du gör det.. sa han och blev lite generad han med.
Än en gång pirrade det till när han sa det. Vi satt där och pratade i flera timmar. Jag hade helt glömt bort dom andra men dom verkade inte bry sig. Jag märkte att han satt mycket närmare än vad han hade gjort när vi började prata, men det störde mig inte särskilt mycket. Jag vände huvudet och kollade in i hals klarblåa underbara ögon och helt plötsligt känner jag hans läppar mot mina. Jag ville flytta på mig, men fick ingen kraft. Det kändes så rätt men ändå så fel. Det var den bästa kyssen någonsin, men med fel kille. Efter ett tag avbröts vi av en harkling bakom oss.
Jag öppnade ögonen och möttes av solljus, ”äntligen sommar..” tänkte jag och sträckte lite på mig för att kunna nå telefonen för att kunna se vad klockan var. 11.36 visade siffrorna på skärmen. Jag hade även sju nya sms. 1 från mamma, 1 från Fabian, 2 från Felle, eller hon heter egentligen Felicia men hon kallas för Felle, och 3 från Emelie. Jag började med att öppna det från mamma.
” Åkte till mormor. Mat finns i kylen, kommer hem i morgon. Ville inte väcka dig, men pengar finns i byrån i hallen. Puss Mamma”
Jag stängde ner det utan att svara och klickade upp det från Fabian istället.
” Hej snygging, lust att ses ikväll ? Har FF .. xx Fabian ”
Jag svarade snabbt:
”självklart har jag det sötnöt. Ojojoj vad ska vi göra dådå?.. xx Nelly ”
Jag klickade på skicka och öppnade jag Emelies sms.
”Vaken ?? xx Emelie”
” men hallå ?! Vakna !! ”
”men herregud kvinna vakna någon gång och ring mig jag kommer till dig om 30 minuter!”
Jag kollade vilken tid hon hade skickat det, 11.19 och klockan var nu 11.43. Det betyder att hon kommer om .. sju minuter ! Jag gick upp ur sängen och kollade mig i spegeln.Mitt långa blonda hår stod åt alla håll. Smink hade jag inte haft på mig , det har jag nästan aldrig. Mina ögon fransar är alltid naturligt långa och tjocka . Jag tog upp borsten som låg på mitt sminkbord och borstade igen håret tills det såg bra ut. Sen gick jag fram till min garderob och tog fram en vit t-shirt där det stod
”Fighting for Peace
Is like
Fucking for virginity”
Och ett par mörkblåa shorts. Inte långt efter det knackade det på dörren. Jag gick långsamt ner för trappan och sedan bort mot dörren. Där utanför stod Emelie
Heeeeej ! Sa hon glatt och kramade om mig
Ja hej på dig med, sa jag och skrattade och kramade tillbaka.
Varför svarade du inte på mina sms?
Jag sov och vaknade nyss, sa jag och små fnissade lite.
Hon granskade mig från topp till tå innan hon avundsjukt sa:
Det är inte rättvist, du ser alltid ut som en fotomodell, du har faktiskt jobbat som en, du är populärast i klassen, du är tillsammans men skolans snyggaste kille !
Jag började skratta lite men när jag såg att hon fortfarande var allvarlig svarade jag
Men det är inte mitt fel att mina föreldrar fick till det..
Vi båda föll ihop i en skrattatack mitt på hallgolvet och låg där i säkert en kvart innan vi avbröts av mamma som gick in genom dörren.
jaha och vad är det som är så roligt här då? Sa hon och kollade frågades på oss.
Vi kollade på varandra och började genast skratta hysteriskt igen. Mamma kollade bara på oss och skrattade lite och gick sedan vidare mot köket.
