.

Felicia vid graven.

Emelie på sjukhuset.

Jag satte mig i min säg och tog upp datan och loggade in på facebook. Ingenting nytt. Jag läste runt på lite bloggar och twittrade och lyssnade på musik en stund tills jag kollade på klockan och såg att den var halv tolv. Jag hade suttit vid datan i en och en halvtimme. Men varför har inte Nellt ringt? Hon brukar alltid ringa eller smsa eller något när hon kommer hem. Något var fel, det kände jag på mig. Jag bestämmde mig för att gå hem till henne och kolla om hon var okej. Sen kom jag på, mina föräldrar var ute på en firmafest så det var bara jag och min storebror hemma. Fan också. Men det var värt ett försök

- Christoffer !

- Mm vad vill du? svarade han irriterat och jag fattade att han satt och spelade.

- Jag går hem till Nel, jag tror att något är fel, hon har inte ringt ..

Jag hörde hur ljudet från spelet stoppades och hur stegen styrdes hit. När har var tillräckligt nära för att jag skulle kunna se honom såg jag att han såg riktigt orolig ut.

- Jag följer med, Sa han tonlöst. Han hade alltid varit som en storebror för henne. Och för några månader sen hade dom varit tillsamans, men det tog slut. När vi hade kommit fram till dom gamla fabrikerna såg vi någon som låg vid en bakingång. Det var Nelly.

Jag satte mig på en kontainer och tog fram en cigarett ur jackfickan. Hur ska jag få Fabbe att göra slut med Nel? Jag ringde Sofie, skolans populäraste tjej, hon ville också få dom att göra slut så vi hade bestämmt att vi skulle sammarbeta. När vi hade pratat ett tag så såg jag någon komma gående. Jag stängde ner samg ttalet och kastade iväg cigaretten oh gömde mig bakom buskarna. När personen kom närmare kunde jag se vemm det var. Nelly. När hon hade gått förbi mig tog jag tillfället i akt. Jag tog upp en tjock pinne som låg bredvid mig och hoppade ut ur busken, Previs när hon skulle kolla bakåt svingade jag pinnen och träffade henne hårt i bakhuvet. Men det blev inte som jag trodde. Hon föll rakt ner i asfalten. Nej, vad fan har jag gjort? Hon skulle ju bara få ont och fatta att Fabbe är min. Jag såg hur det började bildas en liten pöl med blod runt hennes huvud. Jag fick panik och sprang därifrån. Jag bara sprang och sprang utan att veta vart jag var påväg. Men tillslut såg jag vart jag var. Kyrkogården där mamma låg begraven.Jag gick mot hennes grav och när jag väl var framme kände jag hur tårarna brände innanför ögonlocken. Jag kunde inte hålla dom inne längre. Jag la mig ner och grät. Allt hade rent ut sagt gått åt helvetet sen mamma dog. Jag hade börjat röka, dricka, skolka. Sen hade det blivit bra igen när jag träffade Nelly och Emelie. Men när Nelly blev tillsammans med Fabbe, då började det om igen. Jag kunde inte stå ut med tanken på att se dom tillsamans i skolan. Men jag kunde ju inte berätta för henne att jag gillade honom. Jag vet inte hur länge jag låg där, men jag orkade inte bry mig. Jag vill ha tillbaka min Mamma.

- Är det du som är Emelie? sa han trevlligt och kollade på mig.

- Ja sa jag och ställde mig upp och tlrkade bort tårarna.

- Jo det är såhär, började han, hon fick ett ordentligt slag i bakhuvudet, hon ligger i koma nu och det ser riktigt illa ut. Han pausade en stund sen fortsatta han.

- Vi tror inte hon kommer överleva.

Allt stannade upp, allt ljud stängdes ute. Nelly, min fina Nelly, skulle hon dö?

---

Minst 7 kommentarer innan jag lägger upp ny del.