.

*Skicka t mamma*

Fem minuter senare var hon där. Jag gick fram till bilen och satte mig tyst i sätet. Men mamma körde inte. Jag kunde se i ögonvrån hur hon kollade på mig. Jag vred på huvudet och kollade på henne, men sa ingenting.

- Vad hände där uppe egentligen? Sa hon försiktigt men med lite skakig röst.

- Hon är död .. Borta. Sa jag

Jag kunde höra hur hon höll sig för att inte börja gråta. Vi åkte hela vägen hem i tystnad och direkt när jag kom innanför dörren sprang jag diket upp för trappan och till mitt rum. Jag slängde mig i sängen och bara låg där och kollade runt i mitt rum. Och på väggen fanns det fullt med bilder på mig och Nelly. Jag kände hur allt brast. Tårarna gick inte att stoppa. Dom kom i floder. Hur fan kunde dehär hända? Vem fan har gjort dehär? Jag Hoppade upp från sängen och gick med tunga steg mot toaletten. Mascaran satt som sträck från ögonen. Jag torkade snabbt bort den och även mascaran som fortfarande satt på ögonfransarna sen satte jag upp håret i en stor bulle mitt på huvet, Sen gick jag ner mot hallen och drog på mig en jacka och mina blåa converse.

- Jag går till felicia, ropade jag till mamma men min röst bröt sig på så många ställen att jag inte var säker på om man hörde tydligt vad jag sa.

Jag stängde dörren bakom mig och kännde direkt hur kylan slog emot mot mitt ansikte. Jag drog ner armarna på hoodin och tröck ner händerna i fickan och ökade takten. Efter redan fem minuter var jag framme hos Felicia. Jag tvekade i några minuter men sen gick jag fram till dörren och plingade på. Det var Felicias mamma som öppnade. Jag kunde se hur hennes ögon var rödsprängda och hur hon var svullen underögonen. Hon hade också gråtit. Hon sa inget. Hon gick fram till mig och omfamnade mig och sa ingenting. Men det var nog bäst så. Jag kände en tår falla ner för kinden men jag torkade snabbt bort den.

- Felle är uppe på sitt rum, du kan gå upp dit. Sa hon och kramade om mig en sista gång.

Jag gick med tunga steg upp för trappan och styrde sedag stegen mot felicias rum. När jag kom in i rummet satt hon och skrev i sin dagbok. Men direkt när hon såg mig komma in var hon riktigt snabb på att stänga igen den och lägga den under kudden, som att hon döljde någonting.

Jag såg i Emelies blick att hon blev förvirrad av att jag gömde den. Men jag orkade inte bry mig nu. Jag ställde mig upp och hon sprang direkt imot mig och kramade om mig och brast ut i gråt.

- Hon är död. Hon klarade det inte. Fick hon fram mellan tårarna.

Allt snurrade runt och allt ljud blev avlägset. Hade jag, som aldrig hade slagit någon i hela mitt liv, nyss dödat min, sedan 10 år, bästa vän? Jag kände hur jag blev illamående och behövde svalka mig i duschen.

- Jag kommer snart. Sa jag bara kort och gick mot badrummet.

Direkt när hon hade lämnat rummet kände jag hur jag blev tvungen. Jag gick fram mot sängen och satta mig på den med ryggen mot väggen och plockade sedan fram dagboken.

Jag kände ilska stiga, men jag kunde inte slita blicken från pappret. Hur faan kunde hon göra såhär? Hade det inte varit för Henne hade min Nelly levt. Jag hörde hur det knakade till och vände snabbt upp blicken. Där stod hon. Men hennes blick var inte fäst vid min. Den var fäst vid någon hon hade i handen. En kniv. Hon kollade långsamt upp och mötte min blick.

- Förlåt, det var inte meningen att det skulle bli såhär. Jag ville aldrig att det skulle gå så långt. Men jag orkar inte mer. Jag älskar dig och det vet du. Och jag älskar Nelly med ..

Sen gjorde hon det. Hon satte kniven mot handleden och tryckte kniven hårt mot skinnet och sen drog hon. Blodet kom riktigt snabbt och hon föll ihop efter några sekunder. Jag kunde inte röra mig. Det ända jga fick fram var ett långt skrik och massa tårar.

---

Hejvärldensdåligastedel.se 10 kommentarer och nästa del kommer upp. :)