Novell, någon som kan hjälpa mig med slutet?

Levande begravd.





Alarmet ringde, hon gick upp och stängde av det, men blev tvungen att ta stora steg över alla kläder och smycken som låg på golvet. Hon gick ner till badrummet och tog en kall dusch för att inte somna om. Hon satte på kallvattnet och klädde av sig kläderna. Hon stod länge i duschen och tänkte på olika saker, på Henke, på Siri, som var hennes bästavän. Men som nu mera hatar henne, för att hon hade hållit på med Henke. Hon kollade på klockan och såg att det redan var kvart över 7.

-  HELVETE ! Utbrast hon när hon insåg att hon hade duschat i över en timma.

-  Flisi för i helvete du har duschat o en timme nu! Har du rullat dig i skit eller`?

Det var Felix, Felicias storebror. Han hade sen hon varit lite kallat henne för flisi. När han var liten kunde han inte säga Felicia, men nu gör han det bara för att retas, lixom vilken 15 åring vill bli kallad Flisi ?



Hon stängde av vattnet och virade handduken runt sig, släckte lampan och gick ut från badrummet. Hon gick upp mot sitt rum men snubblade i trappan och skrapade upp knät.

-  Fan också ! Hon blev sur men fortsatte upp mot sitt rum

Hon satte på ett plåster på såret och klädde på sig. På vägen ut gick hon igenom köpet och tog en macka och oboy. Hon skulle möte Henke, som skulle gå till skolan tillsammans. Men vad hon inte visste än var att hon inte skulle komma så långt idag.

Hon gick ut och smällde igen dörren och små sprang för att hon kände sig iakttagen. Efter några minuter kom hon på att hon glömt att låsa dörren så hon sprang så fort hon kunde tillbaka. Men när hon kom fram såg hon att dörren stod vidöppen. Hon gick med långsamma steg fram till dörren. När hon kom fram kände hon en konstig lukt och gick långsamt in. När hon hade kommit innanför dörren hörde hon något från övervåningen men han inte tänka mer på det innan dörren small igen bakom henne och någon satte en näsduk över näsan och munnen tills hon tuppade av.



När hon vaknade kände hon att hon låg i ett trångt utrymme. Hon kände på alla kanter och insåg snart att hon låg i en kista. Hon fick panik och började skriva och gråta. Hon sparkade och försökte att ta sönder kistan men efter cirka en kvart gav hon upp.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0