♥ Jag rider. Det är inte så många som vet det men jag har ridit i ca. 2 år nu och jag älskar det.
♥ Jag äter heeeela tiden nästa men blir ändå inte lixom tjock :O
♥ Jag lyssnar knappt något på Justin Bieber längre, Men älskar honom fortfarande :)
♥ Ända sedan Moa ... dog.. Har det blivit som något konstigt så om någon av mina nära vänner är utomland så får jag alltid panik om dom inte hör av sig ofta, som nu när bella är i kroatien så gick det kanske 4 dagar utan att hon skrev något och då fick jag panik och började gråta..
♥ Jag har en halvsyster i thailand :)
♥ Jag äääällsskkkaaarr att sjunga, haha "no shit" . Får ofta kommentarer om att jag sjunger bra.. Vilket jag själv inte tycker ;P
♥ Jag har sätt typ alla Bones och CSI avsnitt, BEROENDEFRAMKALLANDE !!
Haha ja det var nog det ända :P Men nu ska jag lyfta på fläsket och skriva klart Del 6 av "When i look at you"
Bella, Du fattar inte hur mycket du betyder för mig..
Vet att jag inte är världens bästa kompis ibland.. Men det syskon bråkar, right?
Och nu sitter jag här, ensam. Och saknar dig så det gör ont.
Gråter faktiskt för att jag saknar dig så jäävla mycket !
Tänk om det händer dig något.. Skulle verkligen inte klara mig utan dig.
Och jag är helt ärlig nu, det finns ingen, absolut ingen, som betyder lika mycket för
mig som du gör. Alla våra minnen.. dom är oslagbara.. Visst vi bråkar ibland, och när vi väl gör det, så brakar helvvetet löst.. Men vi reder alltid ut allt.. För vi båda vet att vi inte skulle klara oss utan varandra..
Du är verkligen min allra bästa vän. Du vet allt om mig. Kan verkligen berätta allt för dig.
Kommer ihåg första dagen när vi träffades, det klickade direkt mellan oss. Vi var med varandravarje dag.
Det gick inte att skilja på oss. Inte nu heller. Inte nästa år heller. Aldrig kommer det gå.
Det jag försöker komma fram till är att jag älskar dig, mest av allt på jorden ♥
Jag satte mig i min säg och tog upp datan och loggade in på facebook. Ingenting nytt. Jag läste runt på lite bloggar och twittrade och lyssnade på musik en stund tills jag kollade på klockan och såg att den var halv tolv. Jag hade suttit vid datan i en och en halvtimme. Men varför har inte Nellt ringt? Hon brukar alltid ringa eller smsa eller något när hon kommer hem. Något var fel, det kände jag på mig. Jag bestämmde mig för att gå hem till henne och kolla om hon var okej. Sen kom jag på, mina föräldrar var ute på en firmafest så det var bara jag och min storebror hemma. Fan också. Men det var värt ett försök
- Christoffer !
- Mm vad vill du? svarade han irriterat och jag fattade att han satt och spelade.
- Jag går hem till Nel, jag tror att något är fel, hon har inte ringt ..
Jag hörde hur ljudet från spelet stoppades och hur stegen styrdes hit. När har var tillräckligt nära för att jag skulle kunna se honom såg jag att han såg riktigt orolig ut.
- Jag följer med, Sa han tonlöst. Han hade alltid varit som en storebror för henne. Och för några månader sen hade dom varit tillsamans, men det tog slut. När vi hade kommit fram till dom gamla fabrikerna såg vi någon som låg vid en bakingång. Det var Nelly.
*Felicia's perspektiv ~Innan Nel blev slage~*
Jag satte mig på en kontainer och tog fram en cigarett ur jackfickan. Hur ska jag få Fabbe att göra slut med Nel? Jag ringde Sofie, skolans populäraste tjej, hon ville också få dom att göra slut så vi hade bestämmt att vi skulle sammarbeta. När vi hade pratat ett tag så såg jag någon komma gående. Jag stängde ner samg ttalet och kastade iväg cigaretten oh gömde mig bakom buskarna. När personen kom närmare kunde jag se vemm det var. Nelly. När hon hade gått förbi mig tog jag tillfället i akt. Jag tog upp en tjock pinne som låg bredvid mig och hoppade ut ur busken, Previs när hon skulle kolla bakåt svingade jag pinnen och träffade henne hårt i bakhuvet. Men det blev inte som jag trodde. Hon föll rakt ner i asfalten. Nej, vad fan har jag gjort? Hon skulle ju bara få ont och fatta att Fabbe är min. Jag såg hur det började bildas en liten pöl med blod runt hennes huvud. Jag fick panik och sprang därifrån. Jag bara sprang och sprang utan att veta vart jag var påväg. Men tillslut såg jag vart jag var. Kyrkogården där mamma låg begraven.Jag gick mot hennes grav och när jag väl var framme kände jag hur tårarna brände innanför ögonlocken. Jag kunde inte hålla dom inne längre. Jag la mig ner och grät. Allt hade rent ut sagt gått åt helvetet sen mamma dog. Jag hade börjat röka, dricka, skolka. Sen hade det blivit bra igen när jag träffade Nelly och Emelie. Men när Nelly blev tillsammans med Fabbe, då började det om igen. Jag kunde inte stå ut med tanken på att se dom tillsamans i skolan. Men jag kunde ju inte berätta för henne att jag gillade honom. Jag vet inte hur länge jag låg där, men jag orkade inte bry mig. Jag vill ha tillbaka min Mamma.
*Emelie's perspektiv ~När dom hittade henne*
LYSSNA SAMTIDIGT !
Jag kände hur tårarna börja rinna ner för kinderna och jag kunde inte hejda dom. Jag sprang allt vad jag hade den sista biten och när jag stog bara några centimeter ifrån henne så föll jag hårt ner på knä och började gråta hysteriskt. Jag kunde höra i bakgrunden hur Christoffer ringde efter en ambulans. Jag stängde ute allt ljud och fokuserade bara på Nelly. Jag la mig ner så att jag låg på sidan bara några mm ifrån henne.
- Nelly snälla, lämna mig inte viskade jag fram mellan tårarna. Du är allt jag har, snälla gör inte såhär mot mig! Lämna mig inte. Jag behöver dig, Jag älskar dig. viskade jag och tryckte mitt hudvud mot hennes axel.
Jag kunde höra hur sirenerna kom närmare och närmare och tillslut var dom här.
(stäng av musiken )
Jag satte mig upp för att lämna rum åt dom. Jag såg på deras ansikts uttryck att det inte såg bra ut. Dom satte bandage runt hennes huvud och la sedan upp henne på en bår och förde in henne i ambulansen.
- Vill du följa med? sa det kvinnliga abmubalsföraren mjukt och kollade på mig.
- Ja, sa jag försiktigt mellan tårarna. Jag fick sitta där fram bredvid kvinnan. Vi åkte i ca. fem minuter innan vi kom fram. Hon var snabb på att hoppa ut ur bilden, jag likaså. Dom tog in henne bakvägen och jag sprang efter.
Dom körde in henne i ett rum och jag förstod snabbt att jag inte fick följa med in. Jag lutade mig mot väggen och kände hur tårarna började bränna igen, men jag kunde inte hålla dom inne något mer. Det brast och jag satte mig ner lutad mot väggen med knäna uppe vid ansiktet. Jag hörde dörren öppnas och det kom ut en manlig läkare.
- Är det du som är Emelie? sa han trevlligt och kollade på mig.
- Ja sa jag och ställde mig upp och tlrkade bort tårarna.
- Jo det är såhär, började han, hon fick ett ordentligt slag i bakhuvudet, hon ligger i koma nu och det ser riktigt illa ut. Han pausade en stund sen fortsatta han.
- Vi tror inte hon kommer överleva.
Allt stannade upp, allt ljud stängdes ute. Nelly, min fina Nelly, skulle hon dö?
Nellys(asoo hon d handlar om) klänning till vänster, emelies till höger.
Nelly.
.. Okänt nummer. Jag kände hur ilskan kom krypande och jag kunde inte hålla mig längre "helvete" skrek jag högt och kastade telefonen så hårt jag kunde i väggen. Jag kunde höra steg komma närmare mitt rum och snart såg jag hur Mamma stog i döröppningen.
- Vad håller du på med unge? Sa hon chockat.
- Ehhm .. Jag tappade telefonen sa jag lite osäkert.
Jag såg att hennes blick sakta flyttades till andra sidan av mitt rum där den låg.
- Jo precis tappade.. Sa hon irriterat men gick ut ur rummet och stängde dörren.
Jag vände mig så jag låg vänd med ansiktet mot väggen. Inte långt därpå somnade jag .
* RIIIIIIIIIIIIIINGGGGGGG *
Jag vaknade nästa morgon av alarmet. Idag var det skolavslutning. Jag kollade på klockan, 06.55, det betyder att Emelie skulle komma om fem minuter. Jag ställde mig upp och gick fram till mitt skrivbord där min klänning låg. Jag stod och kollade på den en stund innan jag hörde dörrklockan. Jag sprang fort ner för trappan och öppnade dörren.
- NELLY ! utbrast Emelie direkt.
- Haha hej Emelie, kom in, sa jag och vi båda gick in.
- har du ätit frukost? frågade jag och började gå mot köket.
- Nej , kan jag käka här? hörde jag Emelie roppa från hallen.
- Så klart du kan, Gumman.
Jag hoppade till när jag hörde det, sen kollade jag bak, det var mamma som stod där. Jag skrattade till lite, likaså Emelie. Jag och Emelie hade känt varandra sen vi va små, Våra mammor var bästa vänner så vi iprincip bodde hos varandra.
- Vad ska vi äta `? sa jag när hon äntligen kommit in till köket.
- Hmm.. fil o flingor kanske? Sa hon med ett léende på läpparna.
Jag skrockade till, varför ens fråga?
* 1 timme senare, när dom hade fixat klart sig osv.*
- Skyyynda vi kommer bli sena ! Skrek Emelie i mitt öra medans jag satte på mig skorna.
- Nej det kommer vi inte och sluta skrika innan jag blir döv !
Hon började skratta och det tog inte lång tid innan jag hakade på.
* Framme i skolan*
- Heeeej utbrast emelie när hon såg felle.
- Hej sa hon lite torrt.
Var hon sur? Man kände direkt hur det blev spänt mellan oss alla. Så jag började kolla runt bland alla andra och såg ett speciellt ansikte jag inte hade förväntat mig. Linus. Jag kände hur mitt leende spred sig och jag började springa mot honom.
- Liinuss ! skrek jag samtidigt som jag kramade om honom.
*Felicias perspektiv*
Jag såg hur nelly började springa iväg. Och hur hon hoppade upp i någons famn. Jag kände hur det stack till i hela mig, men sen såg jag att det inte var den jag trodde, det var linus. Vad håller hon på med? Hon har ju Fabian! som förövrigt snart ska bli min. hon förkänar inte honom. Och jag vet att han egentligen vill ha mig, lixom, vem såg inte hur han kollade in mig igår på stranden. Han ska bli min! Sen kom jag på, bilden på när Nelly kysser linus. Jag kände hur ett smile spred sig över mina läppar.
*Nellys perspektiv, på kvällen påväg hem från Emelie*
Jag stängde dörren och började gå hem. Det tog cirka 20 minuter att gå så jag försökte att gå rätt fort.
När jag gick igenom dom gamla fabrikerna hörde jag något prassla i en av buskarna. Jag kollade bakom mig men den var försent. Jag kände ett hårt slag i bakhuvet och föll handlöst mot marken. Jag svimmade.
.. Emeile. Hon kollade på mig med en blick jag inte kunde tyda.
Eehhm .. Asså jag måste nog gå nu tror jag.. Sa Linus lite förvirrat.
Mhm, det tror jag med, sa Emelie.
Han sa ingenting utan gjorde ett täcken med handen att jag skulle ringa honom. Jag nickade försiktigt och kollade sedan ner i vattnet igen. Jag hörde steg komma närmare och närmare och tillslut såg jag i ögonvrån att hon satte sig ner bredvid mig.
Du gillar fortfarande honom va? Sa hon efter en lång stund av tystnad.
Ja.. Eller jag vet inte .. Jag gillar Fabbe.. Tror jag .. Men jag såg ju hur han höll på med Felle, och kollade på henne. Men jag vet inte vad jag ska tro.. Har har ju redan varit otrogen en gång tidigare..
Hon svarade inte. Men det var nog bäst så, jag orkade inte prata mer om det.
Ska vi börja dra hem, klockan är lixom .. hon pausade och tog upp telefonen ur fickan och kollade.. halv elva.
Ja okej det kan vi göra. Sa jag lågt och så ställde vi oss upp och började gå hem långsamt.
Tusen tankar åkte igenom mitt huvud, gillade jag Linus? För på något sätt så kändes det så himla rätt när vi kysstes. Och det har alltid varit så lätt att prata med honom. Det är inte samma sak med Fabian, det blir oftast pinsam tystnad som någon av oss måste avbryta och det blir bara jobbigt.. Vad är det jag tänker egentligen? Det är ju Fabbe jag älskar, inte Linus ! Eller..? mina tankar avbröts av att vi var utan för mitt hus.
Jag antar att vi ses i morgon i skolan eller? Sa hon lite försiktigt.
Ah i guess so . Svarade jag och flinade lite.
Men du, jag lovar att inte berätta för någon om Linus.
Okej tack, hejdå.
Hejdå.
Jag gick upp mot dörren och sedan in.
Hallå ? Ropade när jag kom in.
Vi är här inne! Hörde jag mamma ropa från vardagsrummet.
Jag gick upp för trappan och sen in i vardagsrummet.
Hej gumman, sa pappa när jag kom in .
Hej, hörrni, jag går och lägger mig, skola imorgon ni vet..
Okej godnatt gumman, sa dom båda innan jag gick vidare till mitt rum
.
Jag gick fram till min garderob och tog fram min stora tröja som det stod ” i <3 UlrikMunther” på.
Sen tog jag av mig mina andra kläder och satte på mig tröjan. Sen satte jag upp håret i en slarvig knut och sen gick jag och la mig.
Precis när jag hade lagt mig i sängen fick jag ett sms.
Det var en bild .. På mig och .. Linus .. När vi kysstes... Och smset var från ….
Woopwoop vem är smset ifrån ?? men hörrni ! FLER KOMMENTARER, det är mycket roligare då..
Som ni kanske märke har jag döpt "novellen" . men 10 kommentarer och nästa del kommer kanske upp ikväll.
Vi ställde oss upp och Emelie tog av sig skorna och sen gick vi upp på mitt rum.
Vad ska vi göra idag då? Sa hon efter en stund av tystnad.
Kan vi inte ringa hit typ Felle Fabian Markus och Sebbe?
Sebbe var Felles pojkvän, och Markus var Emelies.
Jo det kan vi! Utbrast Emelie med ett stort leende på läpparna.
Bra du ringer Felle och be henne ringa Sebbe och sen ringer du Markus så ringer jag Fabbe.
15 minuter senare när alla var där.
Ska vi gå ner till stranden och bada ? Sa Felle efter ett tag.
Ja det kan vi ! Sa nästan alla.
Men jag har inga badkläder, sa Emelie snabbt.
Du kan låna av mig.
Men vi då? Sa killarna.
Ni kan låna av min brorsa, sa jag och skrattade lite.
Tio minuter senare var vi nere vid stranden. Vi la upp alla handdukar på en rad och låg och solade i kanske en halvtimme innan det blev för varmt så vi bestämde oss för att hoppa i och bada istället.
När vi hade haft vatten krig i 10 minuter orkade jag inte vara med längre så jag kravlade upp på bryggan och satte mig längst ut och kollade på dom andra. Fabian hade lyft upp Felle och sprang runt med henne på axeln i vattnet. Jag kände hur avundsjukan fyllde hela mig. Gillar han henne? Gillar hon honom? Är han otrogen? Tänker hon ta honom ifrån mig? Kommer han.. Jag avbröt mig själv. Vad är det jag tänker ? Hon är min bästa vän, hon skulle väll aldrig göra så mot mig? Och han, han skulle väll inte vara otrogen? När jag tänkte det sista fick jag en konstig känsla i magen.. Visst ja, han hade redan varit det en gång för länge sen, med mig syster. Vi hade fått sluta tidigare från skolan så jag gick hem tidigare. Då hittar jag dom 2 i hennes säng..
Vad gör du här helt ensam?
Jag hoppade till när jag hörde en röst bakom mig. När jag såg vem det var spred sig ett leende på mina läppar och jag ställde mig snabbt upp och omfamnade honom.
Linus ! Utbrast jag och kände hur det pirrade till i magen när jag kramade honom.
Nej jag kan väll inte gilla honom ? Jag har ju Fabbe... Linus och jag var tillsammans för någon månad sen, men det tog slut för att jag flyttade till Stockholm och han bodde kvar i Gävle.
Vad gör du här? Sa jag när vi hade släppt taget om varandra, men fortfarande lika glad.
Min mamma fick ett jobberbjudande här i stockholm så ja .. Här är jag..
HAR DU FLYTTAT HIT?! Skrek jag, och nästan alla på hela stranden kollade på mig.
När jag såg det började jag direkt rodna och kolla ner i vattnet.
Aw du rodnar ! Du är så söt när du gör det.. sa han och blev lite generad han med.
Än en gång pirrade det till när han sa det. Vi satt där och pratade i flera timmar. Jag hade helt glömt bort dom andra men dom verkade inte bry sig. Jag märkte att han satt mycket närmare än vad han hade gjort när vi började prata, men det störde mig inte särskilt mycket. Jag vände huvudet och kollade in i hals klarblåa underbara ögon och helt plötsligt känner jag hans läppar mot mina. Jag ville flytta på mig, men fick ingen kraft. Det kändes så rätt men ändå så fel. Det var den bästa kyssen någonsin, men med fel kille. Efter ett tag avbröts vi av en harkling bakom oss.
Jag öppnade ögonen och möttes av solljus, ”äntligen sommar..” tänkte jag och sträckte lite på mig för att kunna nå telefonen för att kunna se vad klockan var. 11.36 visade siffrorna på skärmen. Jag hade även sju nya sms. 1 från mamma, 1 från Fabian, 2 från Felle, eller hon heter egentligen Felicia men hon kallas för Felle, och 3 från Emelie. Jag började med att öppna det från mamma.
” Åkte till mormor. Mat finns i kylen, kommer hem i morgon. Ville inte väcka dig, men pengar finns i byrån i hallen. Puss Mamma”
Jag stängde ner det utan att svara och klickade upp det från Fabian istället.
” Hej snygging, lust att ses ikväll ? Har FF .. xx Fabian ”
Jag svarade snabbt:
”självklart har jag det sötnöt. Ojojoj vad ska vi göra dådå?.. xx Nelly ”
Jag klickade på skicka och öppnade jag Emelies sms.
”Vaken ?? xx Emelie”
” men hallå ?! Vakna !! ”
”men herregud kvinna vakna någon gång och ring mig jag kommer till dig om 30 minuter!”
Jag kollade vilken tid hon hade skickat det, 11.19 och klockan var nu 11.43. Det betyder att hon kommer om .. sju minuter ! Jag gick upp ur sängen och kollade mig i spegeln.Mitt långa blonda hår stod åt alla håll. Smink hade jag inte haft på mig , det har jag nästan aldrig. Mina ögon fransar är alltid naturligt långa och tjocka . Jag tog upp borsten som låg på mitt sminkbord och borstade igen håret tills det såg bra ut. Sen gick jag fram till min garderob och tog fram en vit t-shirt där det stod
”Fighting for Peace
Is like
Fucking for virginity”
Och ett par mörkblåa shorts. Inte långt efter det knackade det på dörren. Jag gick långsamt ner för trappan och sedan bort mot dörren. Där utanför stod Emelie
Heeeeej ! Sa hon glatt och kramade om mig
Ja hej på dig med, sa jag och skrattade och kramade tillbaka.
Varför svarade du inte på mina sms?
Jag sov och vaknade nyss, sa jag och små fnissade lite.
Hon granskade mig från topp till tå innan hon avundsjukt sa:
Det är inte rättvist, du ser alltid ut som en fotomodell, du har faktiskt jobbat som en, du är populärast i klassen, du är tillsammans men skolans snyggaste kille !
Jag började skratta lite men när jag såg att hon fortfarande var allvarlig svarade jag
Men det är inte mitt fel att mina föreldrar fick till det..
Vi båda föll ihop i en skrattatack mitt på hallgolvet och låg där i säkert en kvart innan vi avbröts av mamma som gick in genom dörren.
jaha och vad är det som är så roligt här då? Sa hon och kollade frågades på oss.
Vi kollade på varandra och började genast skratta hysteriskt igen. Mamma kollade bara på oss och skrattade lite och gick sedan vidare mot köket.
Jag kan förstå hur du känner - för jag känner likadant när jag träffar en annan känd person! Som du skriver, det är väldigt svårt att beskriva. Men jag tror inte ens att man kan det. Det är en sån obeskrivlig lycka!
Svar: Jo men precis ! det går verkligen inte att beskriva !
